fed to the lions ~ black and white and shades of gray

Jag vet att många ifrågasätter hur jag lever mitt liv. Och honestly, I don't mind, ni får ifrågasätta precis så mycket ni vill. Ni kanske inte gillar att jag går ut så ofta jag kan (fastän mina pengar inte räcker till, jag tar alldeles för mycket körlektioner för det), men det struntar jag faktiskt i. För det är inte direkt som att jag är packad jämt. Och när jag väl går ut så är det för att få vara social, det är så vi umgås, vi dricker öl och chillar. Och jag gillar det. Det gör mig glad. Det gör mig ännu gladare att folk nu för tiden faktiskt förväntar sig att jag ska vara med. Som när de har pokerkväll och undrar om jag inte vill vara med igen. Eller om det är fest, så frågar de alltid, eller så frågar man själv, eller säger typ "Jag hade kommit, men jag har ingen öl.", för då brukar det lösa sig med det med. Folk gillar mig, jag gillar dem, och till skillnad från hur det brukade vara i början av gymnasiet så behöver jag inte göra mig till för att de ska gilla mig. Jag behöver bara var mig själv. Bitch or not, they love me. Och det är ingen som snackar skit här. Det är nog alldeles för många killar i klassen för att det ska vara möjligt. (Dock umgås jag inte med några av tjejerna, det har bara inte hänt, vilket är lite skumt. De kanske snackar skit om oss? Who knows. I don't really care, I'm friendly anyway.)

Det är skönt att kunna släppa på allt och undra ifall folk dömer en. Man behöver inte vara fröken perfekt, man behöver inte lyssna på någon som pratar hela tiden, alla får säga det de vill. Dock gäller det att kunna ta plats, men seriöst, när har jag någonsin haft problem med det? Särskilt när ingen runtomkring mig kan trycka ner mig. Jag låter dem inte göra det.

Tänker tillbaka och ser hur en vän blev precis som en annan. Du och jag blev vänner för att vi var trötta på falskhet, bara ville umgås och ha kul. Sen blev du precis likadan som hon var. Och du undrar varför jag drog mig ifrån dig. Jag har visserligen överskott på energi och har inget emot att dela med mig, men jag behöver inte umgås med energitjuvar. Fast ja, det är synd att det blev så. Whatever happened, I'll remember our friendship and be happy that we had that much. I just can't be friends with you right now. Fast man kan ju vara civil.

Och nu vet jag inte vad jag har skrivit, jag har feber och mår piss.

Until I write again, enjoy this pic of me and my darling;