you've got a friend
Jag har nog världens bästa kompisar. Eller ja, kompisar har jag rätt många, men nu pratar vi kompisar som i vänner. Folk som jag vet finns där i ur och skur. Det är inte ens folk jag måste prata med varje dag för att känna mig bekräftad. Hell, de flesta pratar jag med någon gång i månaden.
Ariana, till exempel. I över ett år har vi haft vår facebook-konversation, som hon startade för att hålla lite mer koll, lite mer kontakt. Det har fungerat bra, det är inte påtvingat. Vi bara tjafsar på om ingenting och allting, skriver av oss när det behövs och ger varandra det stöd vi behöver. Fast jag skulle ljuga om det är dit jag först går för att skriva/prata av mig. Men det gör ingenting, vi älskar varandra ändå! Och kommer alltid göra det. END OF STORY, and bitch, you're crazy if you believe anything else! Det finns vissa saker som bara Ariana förstår. Det är typ vår lilla bubbla vi skapat där vi kan prata om det "förbjudna" som ingen annan förstår, det som är tabu. För vi fattar varandra. NÅJA, enough, vi behöver inte bekräfta det här i en blogg.
Ronja är en sådandär speciell vän med. Vi pratar typ.. Högst en gång i månaden. Sedan pratar vi mycket, träffas, och så går cirkeln igen där vi inte pratar alls! Men vi vet vart vi har varandra, I can trust her to love me as much as I love her.
Anton. End of story, I love you.
Så har vi ju Dennis såklart, han är finast. Jag är rätt taskig mot honom, men det tar han som en man och släpper det dagen efter, good boy! All drama i vår relation är det jag som skapar, lol.
Och så finns ju mina fina rollspelsvänner. Som alltid hör av sig först när man har ångest. Som alltid ringer så fort man bara hintar att man gråter, som distraherar en tills man lugnar ner sig för att sedan logiskt gå igenom allt som är fel och löser det åt en. Helt fantastiskt. De är alla vänner man behöver.
Så finns det ju kompisar (som de flesta i klassen, love on you), som betyder mycket de med. Men det är vännerna jag älskar mest. För er behöver man inte höra av sig till and you still act like it's been a minute since I got in touch the last time.
Love on you.
Ariana, till exempel. I över ett år har vi haft vår facebook-konversation, som hon startade för att hålla lite mer koll, lite mer kontakt. Det har fungerat bra, det är inte påtvingat. Vi bara tjafsar på om ingenting och allting, skriver av oss när det behövs och ger varandra det stöd vi behöver. Fast jag skulle ljuga om det är dit jag först går för att skriva/prata av mig. Men det gör ingenting, vi älskar varandra ändå! Och kommer alltid göra det. END OF STORY, and bitch, you're crazy if you believe anything else! Det finns vissa saker som bara Ariana förstår. Det är typ vår lilla bubbla vi skapat där vi kan prata om det "förbjudna" som ingen annan förstår, det som är tabu. För vi fattar varandra. NÅJA, enough, vi behöver inte bekräfta det här i en blogg.
Ronja är en sådandär speciell vän med. Vi pratar typ.. Högst en gång i månaden. Sedan pratar vi mycket, träffas, och så går cirkeln igen där vi inte pratar alls! Men vi vet vart vi har varandra, I can trust her to love me as much as I love her.
Anton. End of story, I love you.
Så har vi ju Dennis såklart, han är finast. Jag är rätt taskig mot honom, men det tar han som en man och släpper det dagen efter, good boy! All drama i vår relation är det jag som skapar, lol.
Och så finns ju mina fina rollspelsvänner. Som alltid hör av sig först när man har ångest. Som alltid ringer så fort man bara hintar att man gråter, som distraherar en tills man lugnar ner sig för att sedan logiskt gå igenom allt som är fel och löser det åt en. Helt fantastiskt. De är alla vänner man behöver.
Så finns det ju kompisar (som de flesta i klassen, love on you), som betyder mycket de med. Men det är vännerna jag älskar mest. För er behöver man inte höra av sig till and you still act like it's been a minute since I got in touch the last time.
Love on you.
Kommentarer
Trackback
