fed to the lions ~ black and white and shades of gray

Sitter hemma hos mor i hennes nya soffa, den är bekväm. Intill mig har jag en Dennis vars blogg jag ska hjälpa designa, men det är inte så svårt, han kräver inte så mycket (och han ser ändå inte vad som är fult ;P). Snart ska jag klä på mig och vara vettig, men det orkar jag inte riktigt än, så jag bloggar istället, lol.

Fick massa fint i julklapp, julen var lyckad, massa bra faktiskt! Folk var glada och trevliga, fast bror var dryg, men det är han alltid, lol igen. Det var trevligt att träffa folk i alla fall, till och med far, som kan dryga ganska mycket han med. Eller ja, snarare "Milja hör aldrig av siiig *whine*", but who gives a fuck, det var trevligt att träffa honom med. Och Bailey, finaste hunden everrrr.

HÄR SKULLE DET VARA EN BILD, MEN DET FAILADE, LOLOLOLOL

God fortsättning och Gott nytt år <3

Okej, jag failade tentan ganska hårt. Men jag färgar håret och... Eh... Ja, resten ska vi strunta i.

Instead, enjoy this song;


The Used äger.
Imorgon åker jag hem till Skövde för icke-schemalagd studietid (jullov).

Puss och kram!

Att göra:
- Plugga tenta
- Diska och städa
- Tenta
- Färga håret
- Packa
- Försöka att inte dö av stress...

6 månader och 21 dagar och vi är fortfarande tillsammans. Yeah, gotta tell you, I did not see that coming. Jag hade inte räknat med att gilla dig så mycket som jag gör. Först när jag lade märke till dig var när jag fick reda på att du inte var tillsammans med din förra fästmö (som jag fortfarande skrattar åt, hur övertalade hon dig till att förlova dig med henne, wtf), jag gav dig en kram och du såg förvånad ut. Alla såg förvånade ut. Men jag ville bara att du skulle veta att jag visste hur mycket det sög. Det var några månader sedan Han gjorde slut med mig och jag kände fortfarande som att jag höll på att dö. Så jag visste att det var hemskt, att man sjönk ner i ett hål man inte riktigt kunde ta sig ur. Så jag tänkte att jag kanske kunde spontant hjälpa dig litegrann. Bara litegrann.

Sedan så kom jag fram till att jag inte ville gå till studenbalen utan kavaljer. Vet inte riktigt hur det gick till, men jag började prata med dig mer, gick med dig till bussen efter Fotografisk Bild, pratade med dig på engelskan och skrattade för första gången på väldigt länge åt någons skämt (som inte innebar Anton, med Anton kunde jag såklart skratta åt allt). Jag hade ingen aning om hur jag skulle börja prata med dig mer, jag ville ha mer, redan då. Visste att det var du som skulle följa med mig, ville att det skulle vara du. Men jag fick tag i din msn efter lite facebook-stalkande, och där började det.

Vi pratade nästan konstant på msn, jag skrev till dig så fort du loggade in, väntade med hjärtat i halsgropen för att se ifall du verkligen tänkte logga in. Varje dag med lektioner med bara dig var som guldkorn, där fanns ingen som kunde dömma mig för att jag pratade med dig, jag var mig själv så mycket jag kunde, fast försökte vara en bättre version av mig. För jag ville ju att du skulle gilla mig i alla fall litegrann. Bara lite.

Jag har egentligen ingen aning om hur vi började flirta med varandra. Först var det rätt oskyldigt, vi pratade om allt möjligt. Sedan sade du att du tyckte att långa naglar var "porr", vilket av någon anledning har fastnat i min hjärna. Jag har egentligen ingen aning om varför, det är rätt... Diffust? Det fungerade i alla fall. Jag gillade dig, fast vägrade erkänna det för mig och för andra. "Du och Dennis kommer att bli tillsammans" kunde Anton säga när vi smög iväg på våra ljuspauser. Jag totalnekade det. Anton hade fel, jag ville bara att vi skulle gå på balen ihop.

Sedan trodde jag att allt var kört. Det var som vanligt, jag skrev hej, du svarade, jag undrade hur du mådde och du svarade bra, "jag har visst gått och fastnat i ett förhållande". Det är lite intressant att jag kommer ihåg det med. Men det gjorde ont. Jag visste inte varför, men det sög hårt. Men jag låtsades som inget, fortsatte skriva smileys som att inget hade hänt, sa grattis, frågade vem hon var och så. Men jag måste ha blivit lite stel mot dig, för du blev lite osäker. Och jag klagade för fullt till Anton om att mina planer gått i stöpet, det gick inte, du var tillsammans med någon annan. Och jag kunde inte låta bli att undra varför du flirtade med mig massor (för det måste du erkänna att du gjorde) när du ändå var kär i någon annan. Kände mig nog lite utnyttjad, fast vem var jag att dömma, som faktiskt utnyttjade dig med?

I vilket fall som helst höll det typ, vad, tre dagar? Jag ba wtf. W. T. F. Men jag var glad, fortsatte som innan, och var glad över att du fortsatte så du med.

Sedan helt randomly en kväll (eller ja, det var inte så randomly, jag tog mod till mig ganska länge) frågade jag (tror jag?) vem du skulle gå på balen med. Du svarade ingen, men tillade sedan lite blygt att du hade tänkt att fråga mig. Jag skrattade högt, sken upp i ett leende (framför en datorskärm, mind I tell you), varm om kinderna. Jag svarade att jag faktiskt hade tänkt att fråga dig med, och du blev helt chockad, som att du aldrig hade kunnat tänka dig det. Du vet i alla fall hur man smickrar ett lejon som mig, jag skrattade igen, det bara bubblade upp, det var massa glädje på det. Sedan frågade du dock vad det betydde. Gillade jag dig? Skulle vi vara tillsammans nu? Fick du kyssa mig dagen efter i skolan?

Jag vet inte riktigt hur jag klarade mig igenom det. För det var inte tänkt så, jag blev chockad av att jag svarade ja, att jag gillade dig, du fick kyssa mig. Och sedan gick det bara liksom. Jag steg in genom dörren till cafeterian dagen efter och du reste dig upp, gick fram till mig, vi slog armarna om varandra och kysstes just där, mitt i cafeterian, mitt framför alla andra. Utan att bry oss.

Du är finast, vet du det? Jag hatar att bo långt ifrån dig. Du säger inte alltid rätt saker vid rätt tillfällen, du är väldigt socialt awkward och när jag är arg så är allt du gör fel. Men nu är allt rätt, du är rätt, vi hör ihop. En slump gjorde så att vi började prata med varandra, en ännu större slump gjorde så att vi blev tillsammans och jag har fan ingen aning om hur sjutton vi har kunnat vara tillsammans så länge. För ett halvt år är länge, även om vi båda var tillsammans längre i våra förra förhållanden. Men ärligt talat, hur lyckliga var vi då egentligen? Jag är lycklig med dig. Jag älskar dig.