give me blood and I am yours

Hon stirrar på honom när han långsamt närmar sig.
"Så. Du är en vampyr."
Hon rycker till irriterat när ordet faller över hans läppar och ser bort, plötsligt inte så välkomnande som innan. Om man kan räkna stirrande som välkomnande. Hon säger något kort på spanska, och ler sedan mot honom så att han tydligt ser de långa, vassa tänderna.
"Så. Du är en människa." säger hon med ett elakt flin och ser sedan allvarlig ut. Han ser lite besvärad ut över tystnaden som breder ut sig, men hon verkar inte bry sig. Hon tänder en cigarett och ser sedan på honom igen i väntan på att han åter igen ska öppna munnen.
"Så, eh.."
"Är det din grej att börja meningar med Så?"
"Öh.."
"O-kej... Eftersom du inte verkar vara särskilt smart, så ska jag leda dig igenom den här konversationen steg för steg." Hon slänger ner cigaretten på marken och lutar sig mot trädet bakom henne. "Först och främst. Du sträcker fram handen och presenterar dig. Kan du göra det?" Han ser tveksam ut, men sträcker till sist fram handen.
"Patrik."
"Kai." Hon tar hans hand och skakar den.
"Kai? Jag trodde ditt namn var Kat-.." Han avbryter sig mitt i när han ser hennes blick. Om blickar kunde döda skulle han ha varit död flera gånger om.
"Nästa steg är att du förklarar för mig vad det är du vill." Fortsatte hon sedan och låtsades som inget, händer på höfterna och med huvudet på sned. Blicken var svår för honom att tyda. Hon såg på honom när han svalde hårt, som att allt plötsligt blivit svårt, och när han öppnade munnen så kom inget ljud över hans läppar. Han bara stod där som en fisk.
"Okej. Dåså. Då går vi." sa hon, tog ett våldsamt tag i hans arm och började dra ner honom för gatan.

piercing



Min läpp är massa svullen, och jag kan inte äta allt, men det är totalt värt det. Jag älskar min piercing. <3

school is cool, or whatever

Nu har det lugnat ner sig litegrann. Eller snarare tvärtom, men min hjärna är inte stressad, jag känner att det som händer hädan efter klarar jag, om jag bara tar det som det kommer.

Jag har pluggat gärnet den senaste veckan och har haft ångest över allt möjligt (min hjärna har tendens att överreagera när det kommer till en chans till misslyckande), men nu har allting magiskt löst sig, efter att jag låg vaken till halv tre och hade ångest (eller ja, inte lika mycket ångest efter jag pratade med Martin, men ändå).

Idag började jag en ny kurs, Ljudproduktion forstättningskurs, vilken är delad i fyra delkurser. De första två handlar om att producera något i studio, först i grupp, sedan själv. 20 norrmän har börjat i klassen (eller snarare att de är här och läser de kurserna), så när det kommer till producerandet i studion så har vissa (bland annat jag) fått skittider när det kommer till att leka i Studion och K1. Jag har kl 23:00 till 3:00, på en SÖNDAG. Sedan när jag har mixningen är Dennis här, vilket också är lite lol. Dennis är desstuom här när jag har mixning av inspelningen, OCH här när vi går igenom + labbar med remix (vilket kanske blir lite roligt för honom ändå, hoppas jag).

De andra två delkurserna är Liveljud och liveinspelning (då vi bland annat ska ansvara för ljudet under en spelning, AAAAAH) och Musikskapande till rörlig bild (vilket kanske är som ljudläggning till bilder, fast ÄNTLIGEN, MUSIK!). Det kommer vara supertufft och på mycket högre nivå, men jag är lycklig ändå, mestadels för att jag kan registrera mig till kursen nu (vilket var ytterligare en sak jag hade ångest över) och för att det känns som att jag klarar det här. Idag var inte jättesvårt, det var kul och intressant!

Dessutom ska jag pierca mig imorgon, om det finns tid hos Ink. Men sccchhhh, don't tell mom!

woot woot

Har varit grymt stressad den senaste tiden. Så bloggandet (och fotandet) har hamnat lite i skymundan. Tar tag i det när allt löser sig. Cheerio!

home is where the heart is

Åkte äntligen hem idag. Med mer saker än jag åkte ner med. Seriously, STOP GIVING ME HEAVY CHRISTMAS GIFTS. There. Uhm. Tre fullpackade väskor, en fullpackad ryggsäck och en fullpackad kameraväska var vad jag kånkade hem. Nu har jag fruktansvärt ont i ryggen, men så är det.

Tågen var i tid fram till Sala, sedan tog det en halvtimme extra, men det gav mig bara tid att lyssna på epic musik.



Enjoy. Or something :)

picture perfect

Skaffade mig en fotoblogg. Mest för att jag var uttråkad, lol.

http://lionwithmemories.blogg.se

ENJOY MY PICS, när de än kommer upp.

take a picture, it lasts longer

Tittade nyss igenom Sandras fotoblogg och måste säga att jag är sjukt imponerad, jättefina foton, hon kan det här med bilder! Känner Sandra sedan jag var jätteliten och kan glatt säga att när vi väl umgås (vilket typ aldrig händer, lol, särskilt som jag bor i Falun nu) så har vi alltid kul! Om inget kan vi snacka lite skit och skratta åt gamla minnen, vilket alltid är trevligt ;) Saknar dig, ifall du mot förmodan skulle läsa det här!

I vilket fall som helst så inspirerade det mig till att ta tag i ett av mina nyårslöften, vilket är att fota mer. Jag gillar att fota, men det har liksom hamnat i bakgrunden sedan... Tja, sedan forever helt enkelt. Jag orkar inte ta upp kameran och dokumentera det jag ser, även om jag känner att det verkligen är något jag vill ta kort på. Och jag använder min kameraväska som handväska, så det är inte direkt som att kameran inte är där, så jag vet inte riktigt vart det har försvunnit. Kanske i bländare och slutartider, fotografisk bild A skadade mig litegrann...

ANYHOO, (jag vet, jag babblar)... Fota mer! Eventuellt tar jag efter kära Sandras exempel och fixar en fotoblogg, eller så lägger jag väl upp bilderna här. Beror på hur mycket jag orkar.

Hm. I see a pattern here.

WELL, good to talk to you, readers. Or something. Lol.

random pics






put your money where your mouth is, baby

Ibland säger folk att de inte gillar mig. Direkt eller indirekt, oftast indirekt, eftersom folk har tendens att vara lite fega om folk de inte tycker om. Istället för konfrontation så får man skitsnack bland folk eller bloggar, ibland får man helt enkelt sura blickar som dessa personer inte döljer så bra. Men vet ni, jag bryr mig inte särskilt mycket om det. Särskilt inte indirekt ogillande, det tar för mycket energi, och jag är i hjärta och själ en väldigt lat människa.

Jag vet att jag har många dåliga sidor själv. Jag är den indirekta ogillaren jag med, jag gillar att snacka skit, särskilt när jag blir förbannad. Folk som Martin gör istället något åt det, vilket är kudos på honom. Trots att jag är ett kontrollfreak behöver jag inte så mycket kontroll. Dessutom är jag rätt elak, ibland rakt ut kan jag säga åt någon att det här och det här är skitfult, dock om jag gillar personen i fråga kan det vara lite vadderat med humor. Oftast inte, särskilt inte Dennis, men han tar det som en man. Han tar mig inte allvarligt, som ni uppenbarligen gör.

Saken är den att ni kan ogilla mig hur mycket ni vill. Jag är lat, högljudd, elak, odräglig, en bitch och ibland ganska slampig med, mot fel personer. Jag står för det, jag är medveten om det. Att ni ogillar mig tar jag inte särskilt hårt, särskilt med tanke på att ni i de flesta fall ogillar mig för att ni är precis likadana, bara inte lika up front about it. Jag representerar de sidor ni inte tycker om i er själva. Okontrollerad och elak. I like to think of me as Sin in person. Mostly Sloth and Pride.

I'm deadly, bitches, and you can't handle it.

you've got a friend

Jag har nog världens bästa kompisar. Eller ja, kompisar har jag rätt många, men nu pratar vi kompisar som i vänner. Folk som jag vet finns där i ur och skur. Det är inte ens folk jag måste prata med varje dag för att känna mig bekräftad. Hell, de flesta pratar jag med någon gång i månaden.

Ariana, till exempel. I över ett år har vi haft vår facebook-konversation, som hon startade för att hålla lite mer koll, lite mer kontakt. Det har fungerat bra, det är inte påtvingat. Vi bara tjafsar på om ingenting och allting, skriver av oss när det behövs och ger varandra det stöd vi behöver. Fast jag skulle ljuga om det är dit jag först går för att skriva/prata av mig. Men det gör ingenting, vi älskar varandra ändå! Och kommer alltid göra det. END OF STORY, and bitch, you're crazy if you believe anything else! Det finns vissa saker som bara Ariana förstår. Det är typ vår lilla bubbla vi skapat där vi kan prata om det "förbjudna" som ingen annan förstår, det som är tabu. För vi fattar varandra. NÅJA, enough, vi behöver inte bekräfta det här i en blogg.

Ronja är en sådandär speciell vän med. Vi pratar typ.. Högst en gång i månaden. Sedan pratar vi mycket, träffas, och så går cirkeln igen där vi inte pratar alls! Men vi vet vart vi har varandra, I can trust her to love me as much as I love her.

Anton. End of story, I love you.

Så har vi ju Dennis såklart, han är finast. Jag är rätt taskig mot honom, men det tar han som en man och släpper det dagen efter, good boy! All drama i vår relation är det jag som skapar, lol.

Och så finns ju mina fina rollspelsvänner. Som alltid hör av sig först när man har ångest. Som alltid ringer så fort man bara hintar att man gråter, som distraherar en tills man lugnar ner sig för att sedan logiskt gå igenom allt som är fel och löser det åt en. Helt fantastiskt. De är alla vänner man behöver.

Så finns det ju kompisar (som de flesta i klassen, love on you), som betyder mycket de med. Men det är vännerna jag älskar mest. För er behöver man inte höra av sig till and you still act like it's been a minute since I got in touch the last time.

Love on you.

it's a new year

Första inlägget 2011, wooh! I år fyller jag 20, vilket innebär inget mer langande, I can buy my own beer! Haha, som att det är det bästa med att fylla 20, lol. Egentligen är det lite overkligt att fylla 20. Det känns så gammalt, man får inte längre bete sig som en tonåring utan måste växa upp litegrann. Ser på Mamma Mia, hon gifter sig när hon är 20, like wtf. I would never get married this age. Eller det hade jag kanske kunnat om jag hade varit tillsammans med någon i X antal år, men jag tror inte det, det känns som att man inte känner varandra.

Nåja, bort med giftermål, det var inte det inlägget skulle handla om. Jag vet inte riktigt vad det ska handla om, typ om nyår? Men hur intressant är det egentligen? Om min jul? Inte intressant heller. Om mitt liv? Nej, det är inte heller intressant. Alla kör 30 inlägg under 30 dagar (eller versioner av det), men det är jag långt ifrån intresserad av. Allvarligt talat så har jag tappat intresset av att blogga. Det är så egocentriskt. "Jag" hit och "jag" dit. Inte för att jag blame;ar folk som bloggar (förutom en, men hon är egocentrisk nog så att hon bloggar om sitt patetiska liv är ingen förvåning här inte, haha).

ANYHOO. Gott nytt år motherfuckers. :)

RSS 2.0