fed to the lions ~ black and white and shades of gray

Har inte skrivit så mycket om mitt liv som jag skulle ha kunnat gjort, men det är för att det inte finns så mycket att skriva. Släpar mig genom dagarna, lägger upp scheman så att jag inte ska helt dö i det oregelbundna livet jag lever. Jag vet inte. Det känns tomt ibland. Alldeles för mycket som händer samtidigt, alldeles för lite som händer annars. Saker som blir planerade sker inte, det blir fel, allt blir fel. Drunknar i mig själv, i mina tankar, i min brist på känslor. Försöker andas, försöker laga hålet i huvudet, men allt rinner ut, förutom det mörka som sätter sig som en klump, filtrerar ut det bra, lagrar det dåliga.

Jävla emo.

Men nej, jag ångrar mig inte, jag ångrar inte att jag är här nu. Jag vet att allt har lett fram till det här, allt som sker är konsekvenser av det jag gjort förr. Jag älskar Falun, det är jättefint här. Det finns inget egentligt mörker, bara saker jag hallucinerar fram när jag har brist på något. Kärleksbrist. Jag saknar kramar.

Så säger folk att de saknar mig, att jag har lämnat dem. Och jag citerar väldigt många människor när jag säger att ni har förlorat mig, jag har förlorat alla er. Saknaden blir ett hål, ett hål i huvudet. Och istället för att försöka laga det ordentligt så låter jag det vara kvar. Det känns i alla fall.

JÄVLA EMO.

Okej, jag har tröttnat ganska mycket på skolan de senaste dagarna. Skippade en hel dag typ för att jag inte ORKADE. Det var SÅ. TRÅKIGT. Och det känns som att jag faller ner i ett osocialt hål där jag ligger på botten i värsta emo hysterics. Inte för att jag inte kommer överens med folk. Inte för att jag inte gillar att plugga det här. Utan för att jag är uttråkad. Sure, jag festar, glömmer mina problem en kort stund för den underbara dimman frammanad av alkohol (jag älskar dimma), men sedan avtar det, det blir tomt igen och inga av mina problem har försvunnit. Och hur kan problemet försvinna när problemet är att det inte finns några problem? Är det så det är att bli vuxen? Att allt blir tomt på känslor och entusiasm för något? Nåja.

Vaknade emo med bara tenta på hjärnan. Sedan gjorde jag den, fick 67 % och blev glad igen. Men nu måste jag skriva på min wiki-artikel, vilket drar ner mig igen, helvete. ORKAR INTE. Men jag klarar mig, försöker se ljuset i slutet av tunneln (eller ja, ljuseN, det finns fler än ett, förhoppningsvis) och ta mig dit. Kanske göra en Hål i Huvudet och åka till Spanien i ett halvår eller något. Skulle vara gött. Men nej, jag är seriös här, jag tar allvarligt på mina studier!

Och nu minns jag inte ens vad jag pratar om, gled in på en konversation om att korrumpera oskyldiga emofjortisar till att bli sexy goth. Don't ask.

ANYWAY!

Make love, not babies, with smoke!
- Ljudarna i Rökrutan

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!


Skola.

Nuff said.

Nu har sista jobbiga veckan tagit slut och en ny börjat, en vecka då introduktionen inför högskolan är slut, en vecka i verkliga livet. En vecka utan pengar (jag är pank).

Förra veckan var okej, dock blev jag sjuk på torsdagen och fredagen. Antagligen matförgiftning, men det får vi aldrig veta. I vilket fall gick det över lagom till lördagen och jag kunde gå ut på insparksfesten. Det var lyckat, helt underbart och sprit så billig att man undrar ifall det är lagligt. Nästan i alla fall.

Gårdagen slösades bort med att titta på Transformers (Optimus Prime's butt <3), och med att göra allt annat än att städa och diska. Dessutom rökte jag min sista cigarett. Nu är de slut och nu har jag inga pengar att köpa mer. Det kliar i fingrarna efter att få gå ut på balkongen och ta en cancerpinne, men nej, det går inte. Jag har verkligen inte råd.

Imorgon måste jag försöka skriva ut papper så jag kan skicka tillbaka en kursbok jag inte behöver. Ikväll ska jag tvätta. Jag vet inte hur man tvättar, så det blir spännande. Eller jo, jag har en vag aning om hur man gör. Men jag tänker att om jag separerar vitt och allt annat så borde ingen större katastrof ske. Fast å andra sidan finns det inget torkrum och jag måste torktumla mina kläder. DET blir ännu mer spännande.

Ligger och slöar i soffan. Har haft en intensiv vecka och har typ precis fått hemlängtan med. Massor saker händer samtidigt, aktiviteter med klassen, fester med klassen, föreläsningar och labbar med klassen. Klassen klassen klassen. Fast ja, det är inte evigt mörker, jag har nya bekanta att umgås med, vissa som förstår mig mer än de flesta någonsin gjort. Fast jag saknar Anton och våra ljus-stunder, mamma, Dennis och allmänt att slippa gå i uppförsbackar överallt.

Igår var jag äntligen ute på fest, efter att ha låtit bli att gå ut två dagar i rad. Eller ja, en dag var jag ute, men gick hem jättetidigt, för att kvällen kändes failad redan innan jag gick dit. Och igårkväll försvann i en lycklig dimma frammanad av vin och för mycket cigaretter. Efter att ha lämnat förfesten (som typ verkade bli det mesta av festen) så slutade det med att jag och Andreas satt på stan i typ en och en halv timme (tror det kan ha varit något sådant) och snackade skit om allt möjligt. Det var typ höjdpunkten. Kall och lycklig gick jag hem de 2,5 km från stan, spillde kebabsås över halva jackan, stannade mitt i ett skogsparti för att titta på stjärnorna en stund. Halv tre var klockan när jag kommit hem och somnade.

Idag har försvunnit ganska fort. Visserligen är klockan bara halv fyra, så den har ju inte riktigt försvunnit, men det känns för sent för att hinna göra något vettigt, typ som att byta om till normala kläder. Jag har två kapitel att läsa i en bok på komplicerad engelska, men det gör jag senare, typ när jag orkar. Just nu ska jag bara ligga här och ta det lugnt. Funderar på att sova en stund, men det är inte värt att fucka upp sömnschemat just nu. Inte när jag ska köra bil imorgon, gå till skolan och vara seriös ett bra tag. Fast jag slutar 12. Det är skönt. Då har jag hela eftermiddagen på mig.

Ikväll är det stillsamt umgänge hemma hos två fösare, eftersom inget uteställe är öppet på söndagar här i Falun. Men jag stannar hemma istället och tar hand om mig själv, så jag slipper bli ännu sjukare, så att förkylningen kanske kan släppa snart. Fast vem försöker jag lura? Det blir bara kallare och kallare och jag är alltid förkyld på vinterhalvåret. Bara att vintern börjar komma hit redan i augusti. Det suger. Men vad gör man?